Var på en rätt kul bar och såg på NHL-hockey med Dina idag. Det såg ut som ett riktigt ruckel på utsidan, med en blinkande neonskylt: "Live entertainment". Där inne var det tomt på folk, väl inrökt och en bartender med hästsvans och tatueringar på armarna. Hela stället gick i mörkbrun cowboystil med skum belysning.

Vi satte oss ner och såg på hockey, surrade med servitriserna och åt nachos. I slutet på den andra perioden kom en blond cowboy in och såg ut som han ägde stället. Han surrade med bartendern, tog plats och ställde sig bakom ett elpiano, hängde på sig gitarren och ropade till oss och de enda två andra besökarna med stark texasaccent: "How'ya all doin' folks? ... Well, I'm happy you're all here..." Det var han som var "Live entertainment". Så började han lira... Eller egentligen var det mer den förprogrammerade synten som spelade den mesta av musiken. Han stod för elgitarr och sång. Tre små strålkastare stod en meter ifrån honom och blinkade rött, gult och blått.

Han skulle ju snacka emellanåt och sa"Well, what do you want to hear? Country music, a cowboy song or something Bull-garian..?" så skrattade han åt sina egna skämt... Så ropar jag till honom: "How about something Swedish?" Glad över uppmärksamheten sken han upp: "Swedish? All right - good night." sa han och såg åt ett annat håll. Han kunde ingen U2-låt, så jag frågade aldrig om han kunde något av Fire mill (ja, Eldkvarn alltså...) Det var rätt trevligt ialla fall, han stod där och lirade för fyra gäster. Med tanke på att det var två servitriser, en bartender och åtminstone en kock där också är det förvånandsvärt att ett sånt ställe bär sig. Jag går nog dit igen i nästa vecka och ser på mer hockey. Men nu drar jag till Mexico, så det dröjer nog en knapp vecka innan nästa uppdatering.

//Andreas