 |
tjugotredje november Så har det hänt igen - någongång vid ett - två inatt vaknade jag av att något i glas gick i golvet med ett kras. Jag studsade upp ur sängen, redo att försvara mitt hem. Strax förstod jag att något återigen farit i golvet. Denna gång for en tavla på Bono i golvet - en bild från Ullevi -97 som min kompis Peter tagit. Väl inglasad och fint inramad rasade den ner en dryg meter och åstakom glassplitter över hallgolvet. Jag tassade förbi oroshärden, tog på mig träskor och stod i kalsongerna och sopade glassplitter mitt i natten. Samtidigt kom tankarna: "Varför rasar så mycket ner från mina väggar?" Jag var trött så svaren kom inte så fort, fokus låg på att hantera sop och sopskyffel. Men frågan gnagde vidare: "Är jag värdelös på att hänga upp tavlor, bokhyllor och speglar?" Fast det har jag aldrig varit förr. "Och varför händer dessa olyckor ALLTID på natten? Kan det vara så att det spökar?" Eller "Varför just på denna vägg in mot grannens lägenhet? Skumt, håller han på med nått fuffens?" Frågorna malde. Jag somnade om, drömde vidare om fler saker som bara föll ner och ner från väggen. Jag måste få ett svar. Kom att tänka på Tärningsspelaren, en bok av Luke Rheinheart (tror jag han hette) som avgjorde sitt liv genom att kasta tärningen, och tänkte, jag kan göra lika dant, fast med internet. Så, för att ge mig frid i sinnet, berätta för mig vad som är fel, varför rasar allt ner från mina väggar: /Andreas |
|
|
|
||
|
||
| |
||
|
||