25/2
Tuff helg. Var på countrykonsert i fredags med Dina, Monica och Scott. Det hyfsat kända countrybandet Lonleystars lirade på en lokal 30 minuter härifrån. Helt ok faktiskt. Lite överaskande så avslutade bandet med att spela Pink Floyds "The Wall" och gjorde dessutom en riktigt bra version av den.

Scott gjorde ganska snart klart för mig att det förväntas av mig att jag skulle dansa. "The ones who doesn't dance are concidered a bit... What should I say... out... or like those who are afraid of living life..." Ja, han vet då hur man provocerar upp mig på dansgolvet... Dansade ett par danser med Dina. Two steps kallas dansen. Efter en och en halv dans förklarade Dina att man tar två steg åt vänster och ett åt höger. Då gick det lite bättre. Monica såg oss två på dansgolvet och kom sedan fram till mig och sa: "Don't worry Andreas, I'll teach you how to dance." Nu blev det väl mer "Toe step" för stackars Dina istället för Two steps. Var tog den hederliga gamla Foxtrotten vägen? (Inte för att jag skulle klara det bättre, men det kändes bättre att säga "Well in Sweden it's a completely different kind of dance!")

Kvällen avslutade med en Drive-Through-Whataburger. Inte för att jag tror det gick snabbare att sitta i bilen för att beställa, men de får väl göra som de alltid gjort.

Lördag var blåsig. Eller "full storm" är ett bättre ord. När en front kommer så blir det snudd på orkan här. Jag förvånas över att fönsterrutorna håller. Nåväl. Kossorna skulle avmaskas. Monica, Scott, Tommy och jag körde hårt under tre timmar.



Vi jagade upp de stackars skrämda kossorna upp till en labyrint av nått slag, där de fållades in och stod och muade.



Det var då man var tuff nog och våga ställa sig inne i hagen. Man hade makten över de stackars djuren.



Har aldrig sett kossor som försökt sätta på varandra, men igår fick jag se det. Vet inte om det var nån revolutionerande upplevlse, men jag och Tommy stod och tyckte synd om de lesbiska kossorna.



Därefter började vi förbereda arbetet. Vitaminer skulle injeceras, avmaskningsmedel skulle in i munnen.



Scott, Monica och jag föste in kossorna i korridoren mot fållan. Tommy såg till att sätta fast stackarn i fållan. Scott avmaskade djuret genom att trycka in en grej i munnen på "No 83", "Meany", "Betty" osv. Under tiden tryckte jag och Monica sprutor i arslet på stackarn. Om man daskade till kon ett par gånger innan man tryckte in nålen, stor som en mindre spik, så kände inte kon så mycket. De flesta var farsinerande lugna när det kom till sprutorna. Värre var det med avmaskningsmedlet. Det gillade de inte.

Efter en timmas arbete var man även kung på detta. Fyll på sprutan - daska till kossan - smäll in sprutan - pumpa kossan full med vitaminer. Man fick göra ett sånt där "pulp fiction-hugg". Ni vet, då man måste komma igenom något hårt för att komma in till dit det hela gör verkan. Så jag daskade till rejält och liksom högg såsom Anthony Perkins gör i Psycho... Sen satt sprutan där och man pressade in den gula vätskan. Ganska fränt faktiskt. Om fyra månader är det dags igen.
//Andreas